Serieporten på datorer, även känd som en seriell port eller RS-232, är en av de tidigaste typerna av gränssnitt för datakommunikation mellan datorer och andra enheter. Dess utveckling kan spåras tillbaka till 1960-talet, en tid då behovet av effektiv och pålitlig dataöverföring började växa i takt med datorernas framsteg. Innan serieportens uppkomst var kommunikationen mellan datorer och perifera enheter begränsad och ofta ostandardiserad, vilket skapade utmaningar för kompatibilitet och dataöverföring.
Den ursprungliga specifikationen för RS-232 (Rekommenderad Standard 232) utvecklades 1960 av Electronic Industries Association (EIA), med syftet att skapa en enhetlig metod för seriell kommunikation. Standarden definierade elektriska, mekaniska, signalerings- och protokollspecifikationer för seriell datakommunikation. Det gjorde det möjligt för datorer att kommunicera med en mängd olika enheter som skrivare, modem och musar över en enda tråd, vilket var en betydande förbättring jämfört med tidigare metoder.
Serieporten blev snabbt en standard för datakommunikation och var standardutrustning på de flesta persondatorer fram till början av 2000-talet. Dess förmåga att överföra data sekventiellt, bit för bit, över en enda kanal, gjorde den idealisk för applikationer som inte krävde höghastighetsdataöverföring men som värdesatte enkelhet och pålitlighet.